Om boken: 2019 / Det råkade bara vara så att en hänvisning till förfäder, naturligt liv och tradition försvagar i förväg alla slutsatser om de är gjord av en civilisationsperson (det vill säga ondska, fåfänga och bedrägeri). Det antas att en stadsbo som inte bär vatten eller hugger ved i princip är oförmögen att göra någon meningsfull bedömning. Tvärtom bidrar kontakt med så heliga inslag i vardagen som en soptunna/yxa/gaffel till en kraftig ökning av kognitiva förmågor på alla områden. För att inte tala om moral. Men är det så?